Om Maria Sandel

Maria Sandel föddes 30 april 1870. Hennes far hette Carl Gustaf Sandell. Han arbetade som dräng och stadsbud i Stockholm och modern Maria Charlotta Killander var stickerska. Familjen hade det knapert och Maria fick tidigt bege sig ut i arbetslivet. 1887 som sjuttonåring emigrerade till USA, där hon fick tjänst som hembiträde under fyra år. Därefter återvände hon till Sverige. Hennes litterära debut skedde redan 1888 i den svensk-amerikanska tidskriften Nordstjernan med dikten; Förändringen. Hon fick ytterligare tre dikter publicerade i denna tidskrift under samma år.

När Maria Sandel var i tjugofemårsåldern blev hon döv och några år därefter drabbades hon även av en grav synnedsättning. Vid sekelskiftet drev hon tillsammans med modern, som också var döv, en liten mjölkbutik på Parmmätargatan 23 på Kungholmen, där mor och dotter även bodde i ett enkelt spisrum. 1902 flyttade de till några nödbostäder på Kungsholmen, som kallades Skogshyddan. Här bodde de fattigaste ur arbetarklassen och nöden och eländet var påtagligt och något som Maria Sandel upplevde på nära håll och hade egna erfarenheter av. För sin försörjning arbetade både hon och modern som trikåstickerskor och stickade yllekläder i hemmet. Kvinnors löner var betydligt lägre än männens och hemarbetet var det allra lägst avlönade.

Maria Sandel blev tidigt socialdemokrat och engagerade sig 1896 i Stockholms allmänna kvinnoklubb (SAK), som verkade för kvinnans rättigheter och för att kvinnor skulle organisera sig fackligt. Några år tidigare hade de socialdemokratiska kvinnorna grundat tidskriften Morgonbris och det sägs att det var Maria Sandel som föreslog namnet. Hennes socialistiska och feministiska grundsyn kom att prägla hela hennes författarskap. Hon bidrog tidigt med kampdikter, berättelser och debattinlägg i arbetarpressen framför allt i Social-Demokraten. Genom Stockholms Allmänna Kvinnoklubb fick hon kontakt med radikala borgerliga feminister, som skapat mötesplatser för kvinnor ur olika samhällsskikt. Dessa arbetarsamkväm kallades tolfter efter antalet deltagare i varje krets. Maria Sandel förhöll sig avvaktande till umgänget med borgarkvinnorna, men brevväxlade med flera av dem. Av Amalia Fahlstedt, som bl.a. var god vän till Ellen Key, fick hon rådet att sluta med kamplyriken och istället skildra sin egen vardagsmiljö.

Maria Sandel fick sin första bok Vid svältgränsen och andra berättelser utgiven 1908 på Hugo Gebers förlag. Den bemöttes positivt av recensenterna i arbetarpressen, som såg hennes berättelser som de första realistiska beskrivningarna av nöden i Stockholms arbetarkvarter. Men boken risades av flera av de borgerliga kritikerna för sin melodramatiska stil och sitt moraliserande. Liksom romanerna Familjen Vinge (Albert Bonniers förlag) och Virveln (Tidens förlag), som båda utkom under 1913, utspelas handlingen på Kungsholmen och ger inträngande porträtt av arbetsplatser, hemförhållanden och framför allt av kvinnors vardagsslit och ständiga kamp att hålla samman familjerna. Maria Sandel väjde inte för tabubelagda ämnen och hon skildrar i sina berättelser homosexualitet, fosterfördrivning, våldtäkter och mord. Samtidigt betonas den gemenskap och den solidaritet som arbetarklassens individer visade varandra och kollektivet. Romanen Virveln utspelas under storstrejken 1909, men handlar mer om ett antal individer och deras strävanden att överleva.

Med åren kom Maria Sandel att utvecklas stilistiskt och de senare romanerna Häxdansen (1919), Droppar i folkhavet (1924) och Mannen som reste sig (1927),som utkom postumt efter hennes död har Maria Sandel lagt större tonvikt vid den individuella personskildringen. Maria Sandel var samtida med Martin Koch och de båda författarna tog intryck av varandra. I Maria Sandels böcker återfinns ofta den tidens etiska ideal som innebar att bekämpa dryckenskap och slösaktighet och beivra bildning och värdighet.

Maria Sandel levde ensam efter moderns död 1908. Hon blev på grund av sina handikapp mycket isolerad och hon drog sig undan all offentlighet. När hon dog på Sabbatsbergs sjukhus den 3 april 1927 – femtiosex år gammal – var hon genom sitt författarskap välkänd inom arbetarrörelsen. Flera hundra personer följde hennes sista färd till graven på Skogskyrkogården i Stockholm. Gravstenen bekostades av det Socialdemokratiska Arbetarpartiet. 1998 sattes en informationstavla upp i serien ”Det litterära Stockholm” i hörnet Fleminggstan/S:t Eriksområdet. Idag finns även en gata på Kungsholmen uppkallad efter henne, Maria Sandels gränd.

Maria Sandel som barn 3 (sv-v)

Skriv en bildtext

  • Maria Sandel som liten från tidigt 1870-tal. Med tillstånd från släktingen Ann-Cathrine Sandell.
Maria Sandel med fläta sv

Skriv en bildtext

  • Maria Sandel, som ung flicka, troligen från slutet av 1880-talet, med tillstånd från släktingen Monica Kindh.
Maria Sandel logotype

Skriv en bildtext

  • Maria Sandel, den bild som spreds i pressen under hennes livstid i samband med publiceringen av hennes böcker. Med tillstånd från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Maria Sandel med okänd Sthlm

Skriv en bildtext

  • Maria Sandel t. h. bredvid okänd kvinna. Med tillstånd från släktingen Monica Kindh
Maria Sandel porträtt äldre

Skriv en bildtext

Maria Sandel som äldre. Med tillstånd från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s